Inledning

Den Bend.3-celler Cellinjen — även känd under synonymerna bEND.3, b.End3, bEnd3, BEND-3, BEND3 och hjärnbaserade endotelceller.3 — är en transformerad mikrovaskulär endotelcellinje från mushjärna som har blivit ett av de mest använda in vitro-verktygen inom neurovaskulär biologi. Cellinjen etablerades från endoteliomvävnad från musens hjärna efter transformation med polyomavirusets Middle T-antigen, en behandling som ger en stabil och obegränsad förmåga till celldelning samtidigt som viktiga endotelegenskaper bevaras. Sedan den karakteriserades i början av 1990-talet har bEnd.3 fungerat som en tillgänglig och reproducerbar surrogatmodell för studier av blod-hjärnbarriären (BBB), cerebral ischemi, stroke, reperfusionsskada, angiogenes och endotelcellbiologi i bredare bemärkelse. Dess användbarhet vid modellering av störningar i blod-hjärnbarriären i samband med ischemisk stroke, Alzheimers sjukdom och traumatisk hjärnskada har gjort den till ett allmänt använt verktyg inom såväl grundläggande som translationell neurovetenskaplig forskning.

Viktiga slutsatser

• bEnd.3 är en transformerad cellinje av mikrovaskulära endotelceller från mushjärna, som härrör från hjärnvävnad från BALB/c-möss och har transformerats med polyomavirusets Middle T-antigen (Cellosaurus, accessionsnummer CVCL_0170).
• Den används ofta som en in vitro-modell av blod-hjärnbarriären för att studera ischemisk stroke, reperfusionsskada, Alzheimers sjukdom och neuroinflammation.
• Cellerna uttrycker viktiga markörer kopplade till blod-hjärnbarriären, däribland proteinerna i täta förbindelser – claudin-5, occludin och ZO-1 – samt eNOS och PECAM-1.
• bEnd.3-celler uttrycker markörer för lymfatiska endotelceller, såsom LYVE-1 och VEGFR-3, vilket utvidgar deras betydelse för forskningen inom vaskulärbiologi.
• Cellinjen har en fördubblingstid på 26–30 timmar, vilket gör den lämplig för experiment i stor skala.
• Barriärens täthet är begränsad: ett maximalt transendotelialt elektriskt motstånd på cirka 130 Ω·cm² uppnåddes endast i astroglial samodling, och linjen skiljer dåligt mellan markörer för paracellulär respektive transcellulär permeabilitet.
• Det har visat sig att bEnd.3-celler kan användas som närmande celler för att upprätthålla mänskliga pluripotenta stamceller, vilket breddar deras tillämpningsområden inom stamcellsbiologin.

Vad är bEnd.3?

bEnd.3 härstammar från hjärnvävnad från en 6 veckor gammal BALB/c-mus av okänt kön (Cellosaurus-accessionsnummer CVCL_0170). De ursprungliga endoteliomcellerna framställdes genom att transformera murina endotelceller med polyomavirusets middle T (mT)-antigen. En banbrytande studie från 1990 av Montesano, Pepper och kollegor visade att mT-uttryckande endoteliomceller uppvisar en markant ökad proteolytisk aktivitet — särskilt förhöjd produktion av urokinas-typ plasminogenaktivator tillsammans med minskad produktion av plasminogenaktivatorhämmare — och bildar stora hemangiomliknande cystiska strukturer i fibringeler, vilket förklarar onkogenets genomgripande störning av den normala vaskulära utvecklingen [1]. Denna mekanistiska grund bidrog till att definiera den förändrade fenotypen som ligger till grund för bEnd.3:s biologiska beteende och användbarhet i experimentella sammanhang.

I efterföljande karakteriseringsstudier har cellinjens morfologiska och molekylära profil beskrivits i detalj. Omidi och kollegor rapporterade att bEnd.3-celler uppvisar en karakteristisk spindelliknande skvamös morfologi i odling och uttrycker vesikelassocierade proteiner, däribland klatrin, caveolin-1, flotillin och dynamin II, vilket stämmer överens med en aktiv mekanism för vesikulär transport [2]. Samma studie bekräftade förekomsten av transkript för de täta förbindelseelementen ZO-1, JAM, okludin, claudin-1 och claudin-5, liksom funktionellt GLUT-1-medierat glukosupptag och P-glykoprotein-efflux. I samodling med C6-astroglia uppnådde monolagren ett maximalt transendotelialt elektriskt motstånd på cirka 130 Ω·cm², även om författarna också fann att cellerna inte gjorde någon meningsfull åtskillnad mellan paracellulära och transcellulära permeabilitetsprober. Yuen och kollegor rapporterade senare att bEnd.3-celler även uttrycker de lymfatiska endotelmarkörerna LYVE-1 och VEGFR-3, liksom progenitor-markörerna Sca-1 och CD133, och bildar kapillärliknande rör vid stimulering med TNF-alfa – en upptäckt som utvidgade cellinjens biologiska betydelse bortom den klassiska blodkärlsforskningen [3].

Fördelarna med bEnd.3

En av de största fördelarna med bEnd.3 är dess tillgänglighet och praktiska reproducerbarhet. Till skillnad från primära mikrovaskulära endotelceller från hjärnan, som kräver mödosamma isoleringsförfaranden och har begränsad passageringskapacitet, är bEnd.3 en odödliggjord cellinje som kan odlas på ett tillförlitligt sätt i olika laboratorier. Med en fördubblingstid på 26–30 timmar är cellerna väl lämpade för experiment som kräver stora mängder enhetliga celler. Deras stabila uttryck av endotelmarkörer – inklusive tight junction-proteinerna claudin-5, occludin, och ZO-1, liksom eNOS och PECAM-1 — gör dem till en praktisk ersättning för hjärnans mikrovaskulära endotel under ett brett spektrum av experimentella förhållanden, förutsatt att de nedan beskrivna förbehållen gällande barriärfunktionen beaktas.

bEnd.3:s mångsidighet sträcker sig över flera forskningsdiscipliner. I studier har denna cellinje använts för att modellera störningar i blod-hjärnbarriären vid ischemisk stroke och reperfusionsskada, undersöka neuroinflammation utlöst av adhesionsmolekyler, kartlägga angiogen genuttryck samt utforska konnexinmedierad intercellulär kommunikation. Dessutom har Joubin och kollegor visat att bEnd.3-celler kan upprätthålla humana pluripotenta stamceller i ett odifferentierat tillstånd och fungera som närmcellceller som kan genmodifieras – en förmåga som inte lätt kan återskapas med kortlivade primärkulturer [4]. Denna breda tillämpningsomfattning visar på cellinjen användbarhet inom neurovetenskap, vaskulärbiologi, farmakologi och stamcellsforskning.

Begränsningar hos bEnd.3

Trots att bEnd.3 används i stor utsträckning har det betydande begränsningar när det används som modell för blod-hjärnbarriären. Omidi och kollegor mätte ett maximalt transendotelialt elektriskt motstånd på endast cirka 130 Ω·cm², och detta värde krävde samodling med C6-astroglia; ännu mer kritiskt är att monolagren visade liten skillnad mellan transcellulära och paracellulära prober, där permeabilitetskoefficienterna för propranolol och sackaros endast skilde sig marginellt åt [2]. Författarna drog slutsatsen att metoden är olämplig för bedömning av transendotelial permeabilitet, men fortfarande värdefull för studier av transportmekanismerna i blod-hjärnbarriären. Permeabilitetsdata som genereras i detta system bör därför tolkas med försiktighet och, där så är möjligt, kompletteras med samodlingssystem eller validering in vivo.

Själva uppbyggnaden av de täta förbindelserna utgör en ytterligare svaghet. Song och Pachter jämförde bEnd.3 med nyligen renade primära mikrovaskulära endotelceller från musens hjärna och fann att medan de primära cellerna koncentrerade claudin-5, occludin och ZO-1 längs intercellulära gränser och separerade occludin och ZO-1 från det detergentresistenta cytoskelettet, uppvisade bEnd.3-cellerna en diffus cytoplasmisk lokalisering av ockludin och ZO-1 och behöll dessa proteiner huvudsakligen i den lösliga fraktionen [5]. Att ett protein som ingår i täta förbindelser uttrycks i bEnd.3 innebär därför inte i sig att förbindelserna är korrekt uppbyggda.

Den förändrade karaktären hos bEnd.3, som beror på uttrycket av mT-onkogenen, kan också ge upphov till fenotypiska artefakter som inte förekommer i normalt cerebralt endotel. Förhöjd proteolytisk aktivitet – ett utmärkande drag hos mT-uttryckande endoteliomceller [1] — och uttrycket av lymfatiska markörer såsom LYVE-1 och VEGFR-3 tyder på att cellinjen inte fullt ut återspeglar normalt endotel i blodkärlen [3]. Dessutom är donatorns kön inte specificerat för denna cellinje, vilket begränsar hur väl resultaten kan tillämpas på forskningsfrågor där man gör åtskillnad mellan könen. Dessa överväganden minskar inte cellinjens värde, men de understryker vikten av att förstå dess specifika biologiska sammanhang.

Se fullständiga specifikationer och beställ

Tillämpningar

Modellering av blod-hjärnbarriären och ischemisk stroke

Den mest framträdande tillämpningen av bEnd.3 är som en in vitro-modell av blod-hjärnbarriären under ischemiska och post-ischemiska förhållanden. Koto och kollegor visade att hypoxi (1 % O₂) förändrade lokaliseringen och proteinnivån av claudin-5 i bEnd.3-monolager, vilket orsakade en mätbar minskning av det transendoteliala elektriska motståndet, och bekräftade motsvarande förlust av claudin-5 i det retinala mikrovaskulära endotelet in vivo [6]. Detta fastställde ett mekanistiskt samband mellan ombyggnaden av täta förbindelser och barriärnedbrytning under neural hypoxi, och positionerade bEnd.3 som ett hanterbart system för att studera de molekylära händelserna som ligger till grund för barriärfel vid stroke.

En ofta citerad studie av Kim och kollegor använde cellinjen som en in vitro-modell av blod-hjärnbarriären som utsattes för syre- och glukosbrist (OGD) för att simulera ischemi. Arton timmars OGD inducerade cellulär dysfunktion, ökad permeabilitet, nedbrytning av okludin och aktivering av autofagiska signalvägar, där nedbrutet okludin samlokaliserades med ischemiska autofagosomer; både förlusten av okludin och förändringen i permeabilitet minskades markant av autofagiinhibitorn 3-metyladenin. Samma molekylära förändringar och deras reversering genom 3-metyladenin reproducerades därefter i hjärnkapillärer från råttor som utsattes för ocklusion av den mellersta hjärnartären [7]. Detta arbete etablerade ett mekanistiskt ramverk som kopplar samman det autofagiska flödet med förlust av tight junction-proteiner och gav viktiga translationella insikter i strokepatologin.

Kompletterande forskning visade att agmatin dämpar uttrycket av matrixmetalloproteinas-2 och -9 i cerebrala endotelceller — inklusive bEnd.3 — som utsattes för OGD-reperfusionsskada, där nedregleringen av MMP-9 skedde parallellt med uppreglering av eNOS och bibehållen frisättning av kväveoxid, vilket erbjuder en potentiell neuroprotektiv mekanism som är relevant för hjärnskador och reperfusionsskada [8]. Studier av Ang II-medierad apoptos visade vidare att hyperosid skyddar bEnd.3-celler och bevarar integriteten hos ett in vitro-monolager av blod-hjärnbarriären genom att verka på JAM-A, claudin-5, ZO-1, caveolin-1 och Mfsd2a, vilket tyder på terapeutiska vägar för cerebrovaskulärt skydd [9]. Forskning om överuttryck av circLphn3 i bEnd.3-celler belyste också den roll som icke-kodande RNA spelar för att upprätthålla uttrycket av proteiner i täta förbindelser — inklusive ZO-1, ZO-2 och okludin – efter traumatisk hjärnskada, där circLphn3 fungerar som en molekylär svamp för miR-185-5p [10].

Neuroinflammation, endotelial toxikologi och Alzheimers sjukdom

bEnd.3-celler har använts i stor utsträckning för att studera inflammatorisk signalering i det cerebrovaskulära endotelet. Jeong och kollegor visade att kadmium – ett allmänt förekommande tungmetall som ackumuleras utanför blod-hjärnbarriären – stimulerade ICAM-1-uttrycket i bEnd.3-celler genom NF-κB-aktivering som drevs av tyrosinfosforylering av IκBα snarare än dess nedbrytning, vilket gav en mekanistisk grund för kadmiuminducerad cerebrovaskulär toxicitet [11]. På liknande sätt rapporterade Zhang och kollegor att C-reaktivt protein i koncentrationer på 1–75 mg/l ökade uttrycket av ICAM-1 och VCAM-1 samt LDH-läckage i bEnd.3-celler, vilket tyder på att detta akutfasprotein spelar en direkt roll vid skada på blod-hjärnbarriären vid ischemisk stroke [12].

Pesticidinducerad endotelial toxicitet har också undersökts i denna cellinje. Jung och kollegor visade att N-nitrosokarbofuran, nitrosometaboliten av karbamatpesticiden karbofuran, inducerade apoptos i bEnd.3-celler via MAP-kinasvägar, där ERK-vägen spelade en dominerande roll i celldöden [13]. Lysofosfatidylkolininducerad cytotoxicitet i bEnd.3-celler undersöktes av Tsai och kollegor, som spårade celldöden till cytosolisk kalciumöverbelastning, förlust av mitokondriell membranpotential, aktivering av p38 och aktivering av kaspas-3 – framför allt utan bildning av reaktiva syreföreningar – och identifierade heparin som ett skyddande ämne som verkar nedströms om p38 [14]. Nyare studier av behandling med florfenikol har visat att ROCK/cofilin-medierad ombyggnad av F-aktin bidrar till minskad proliferation och migration i bEnd.3-endotelceller [15].

Inom forskningen om Alzheimers sjukdom har bEnd.3-celler använts som modell för amyloid-beta-peptid-medierad störning av blod-hjärnbarriären. Chan och kollegor visade att Aβ-oligomer-inducerade förändringar av autofagi i bEnd.3-celler blockerades av RAGE-siRNA, vilket kopplar RAGE-signalering via CaMKKβ/AMPK/mTOR-axeln till autofagi-beroende skada på de täta förbindelsernas stödproteiner ZO-1, ockludin och claudin-5 [16]. I en separat studie visades att polyfenoler från litchi-frön skyddar blod-hjärnbarriärens integritet genom att hämma Aβ(25–35)-inducerad aktivering av NLRP3-inflammasomet via den AMPK/mTOR/ULK1-medierade autofagivägen i bEnd.3-celler, vilket bekräftades i en studie med APP/PS1-transgena möss — en studie som fördjupade förståelsen av samspelet mellan autofagi och inflammasom vid det neurovaskulära gränssnittet [17]. Fotobiomodulering har undersökts i samma sammanhang: Ma och kollegor använde LPS-stimulerade bEnd.3-celler tillsammans med APP/PS1-möss för att visa att behandling med nära infrarött ljus förbättrar mitokondriell energimetabolism, uppreglerar ockludin, claudin-5 och ZO-1 samt skyddar barriärens integritet på ett AMPK-beroende sätt [18].

Angiogenes och vaskulär signalering

bEnd.3 har visat sig vara mycket informativt i studier av angiogen signalering. Yue och kollegor använde cDNA-mikroarray för att kartlägga angiogen genuttryck i bEnd.3-celler behandlade med basisk fibroblasttillväxtfaktor (bFGF), vilket identifierade uppreglering av proangiogena gener inklusive ADAMTS1, MMP-9, angiopoietin-1, PDGF-B och G-CSF, nedreglering av antiangiogena gener såsom TIMP-2 och TSP-3 samt induktion av cyklooxygenas-2 (COX-2) på både mRNA- och proteinnivå [19]. Denna metod med hög genomströmning etablerade bEnd.3 som en praktisk plattform för angiogenesprofilering på genomnivå.

Hypoxidrivna angiogena reaktioner har också kartlagts med hjälp av bEnd.3-celler. Zhu och kollegor visade att hypoxi ökade mRNA- och proteinexpressionen av endoglin (CD105) i bEnd.3-celler genom aktivering av p38 MAPK, där hämmare av denna signalväg – samt dominant negativt MKK3 – undertryckte induktionen av endoglin [20]. Eftersom endoglin är muterat vid ärftlig hemorragisk telangiektasi och uppregleras under aktiv angiogenes, kopplade dessa fynd hypoxikänslig MAPK-signalering till patologisk vaskulär ombyggnad. Li och kollegor visade vidare att hypoxi uppreglerar CD73-aktiviteten (ekto-5'-nukleotidas), mRNA och protein i bEnd.3-celler på ett tidsberoende sätt, medan reoxygenering inledningsvis reverserade denna induktion innan CD73 steg igen vid långvarig reoxygenering – vilket tyder på att adenosinbildning fungerar som en neuroprotektiv mekanism under ischemi-reperfusion [21].

Angiopoietinsignalering har studerats ingående med bEnd.3 som modellsystem. Shi och kollegor etablerade en serumfri apoptosmodell i bEnd.3-celler och visade att angiopoietin-1 hämmar apoptos hos mikrovaskulära endotelceller genom en mekanism som involverar minskad Bax, ökad Bcl-2 och minskad frisättning av cytokrom C från mitokondrierna till cytoplasman [22]. Perry och kollegor utvidgade angiopoietinbiologin till hemangiomforskning och visade på en konstitutiv aktivering av Tie-2-receptorn i humant hemangiom hos spädbarn samt använde bEnd.3-celler som ett murint modellhemangiomsystem där farmakologisk hämning av angiopoietin-2-produktionen nästan helt stoppade tumörtillväxten in vivo [23].

eNOS, konnexiner och endotelfunktion

Biologin hos endotelial kväveoxidsyntas (eNOS) har karakteriserats i bEnd.3-celler med stor precision. Govers och kollegor använde immunfluorescensmikroskopi för att visa att eNOS-lokaliseringen vid plasmamembranet är starkt beroende av cell-cell-kontakt, med en kraftig anrikning vid intercellulära kontaktställen som liknar PECAM-1:s distributionsmönster snarare än det hos VE-kadherin eller plakoglobin, och med högre eNOS-aktivitet i konfluenta än i subkonfluenta monolager trots oförändrad expression [24]. Denna rumsliga koppling mellan eNOS-lokalisering och aktivitet lyfte fram bEnd.3 som en modell där det fysiologiska sammanhanget hos konfluent endotel kan undersökas på ett meningsfullt sätt.

Bevers och kollegor undersökte avkoppling av eNOS i bEnd.3-celler, vilka uttrycker eNOS i nivåer som är mer än två storleksordningar högre än hos en jämförande endotelcellinje, samtidigt som de saknar iNOS och nNOS. De fann att tillskott av tetrahydrobiopterin (BH4) ökade NO-produktionen och minskade bildningen av reaktiva syreföreningar, medan tillsats av extra L-arginin ytterligare ökade den VEGF-inducerade bildningen av reaktiva syreföreningar – vilket indikerar att en relativ brist på BH4, inte tillgången på arginin, driver avkopplingen i detta sammanhang [25]. Detta resultat har direkt relevans för de vaskulära komplikationerna vid tillstånd som högt blodtryck och åderförkalkning, där en ihållande överuttryckning av eNOS paradoxalt nog kan främja oxidativ stress.

Connexin-medierad kommunikation via gap junctions har också undersökts i bEnd.3-celler. Kwak och kollegor jämförde connexinuttryck och cell-till-cell-koppling före och efter mekanisk skada på bEnd.3-monolager och observerade att skadan inducerade en uppreglering av Cx43 och en nedreglering av Cx37 vid skadeplatsen, medan Cx40 förblev opåverkat [26]. Stabil transfektion med dominant-negativa konnexinhämmare förlängde den tid som krävdes för fullständig sårläkning med ungefär 50 % utan att påverka proliferation, enskild cellmigrering eller proteolytisk aktivitet, vilket fastställde en specifik roll för kommunikation via gap junctions vid samordnad endotelial sårläkning.

Utsöndring av neurotrofiska faktorer och tillämpningar med stamceller

bEnd.3-celler utsöndrar neurotrofiska faktorer som verkar på den omgivande neurala mikromiljön. Wang och kollegor visade att hjärn-härledd neurotrofisk faktor (BDNF) uttrycks och frisätts av bEnd.3-celler, där både ihållande och intermittent hypoxi stimulerar BDNF-utsöndringen – varvid intermittent hypoxi är den mer potenta stimulansen [27]. Den hypoxiinducerade frisättningen av BDNF hämmades delvis av N-acetyl-L-cystein och av en superoxiddismutas-mimetik, vilket tyder på att reaktiva syreföreningar är inblandade i den hypoxidrivna neurotrofiska signaleringen och att kalciummobilisering från interna lager krävdes. Dessa fynd fastställde att det mikrovaskulära endotelet i hjärnan är en aktiv deltagare i nervcellernas överlevnad, inte bara en passiv barriär.

Mest slående var att Joubin och kollegor visade att bEnd.3-celler håller mänskliga pluripotenta stamceller i ett odifferentierat tillstånd genom att utsöndra en löslig substans som efterliknar den nisch som tillhandahålls av embryonala fibroblaster från möss [4]. Författarna visade vidare att bEnd.3-celler kan genmodifieras för att uttrycka fluorescerande markörer eller läkemedelsresistensgener, vilket skapar skräddarsydda näringscellskikt för stamcellskultur – en tillämpning som avsevärt utvidgar cellinjens användbarhet bortom klassisk endotelforskning.

Slutsats

bEnd.3 är fortfarande en av de mest mångsidiga och produktiva cellinjerna inom neurovaskulär forskning och forskning om blod-hjärnbarriären (BBB). Från modellering av ischemisk stroke och reperfusionsskada till analys av eNOS-signalering, connexin-medierad sårläkning, angiogen genuttryck och autofagidriven störning av täta förbindelser har denna mikrovaskulära endotelcellinje från mushjärnan bidragit med insikter inom flera biomedicinska discipliner. Dess tillämplighet på frågeställningar kring Alzheimers sjukdom, traumatiska hjärnskador och screening av neuroprotektiva medel befäster ytterligare dess plats i verktygslådan för neurovetenskaplig forskning — förutsatt att dess begränsade barriärtäthet och transformerade fenotyp beaktas i försöksupplägget. Forskare som söker en välkarakteriserad, reproducerbar och experimentellt hanterbar in vitro-modell för endotelceller och transport över blod-hjärnbarriären uppmanas att utforska Bend.3-cellerna som finns tillgängliga på cytion.com, där fullständiga produktspecifikationer och beställningsinformation tillhandahålls.

Viktiga publikationer

1. Montesano R, Pepper MS, Möhle-Steinlein U, et al. (1990) Ökad proteolytisk aktivitet är orsaken till det avvikande morfogenetiska beteendet hos endotelceller som uttrycker onkogenen middle T. Cell 62:435–445. PMID: 2379237
2. Omidi Y, Campbell L, Barar J, et al. (2003) Utvärdering av den odödliggjorda endotelcellinjen b.End3 från musens hjärnkapillärer som en in vitro-modell av blod-hjärnbarriären för studier av läkemedelsupptag och -transport. Brain Research 990:95–112. PMID: 14568334
3. Yuen D, Leu R, Tse J, m.fl. (2014) Ny karakterisering av bEnd.3-celler som uttrycker hyaluronanreceptor-1 i endotelceller i lymfkärl. Lymphology 47:73–81. PMID: 25282873
4. Joubin K, Richardson A, Novoa N, et al. (2012) Endotelcellinjen bEnd.3 upprätthåller humana pluripotenta stamceller. Stem Cells and Development 21:2312–2321. PMID: 22224974
5. Song L, Pachter JS (2003) Odling av mikrovaskulära endotelceller från musens hjärna som bibehåller uttrycket och cytoskelettanknytningen hos proteiner associerade med täta förbindelser. In Vitro Cellular & Developmental Biology. Animal 39:313–320. PMID: 14613336
6. Koto T, Takubo K, Ishida S, m.fl. (2007) Hypoxi stör barriärfunktionen hos nervblodkärl genom förändringar i uttrycket av claudin-5 i endotelceller. The American Journal of Pathology 170:1389–1397. PMID: 17392177
7. Kim KA, Kim D, Kim JH, m.fl. (2020) Autofagimedierad nedbrytning av ockludin bidrar till störningar i blod-hjärnbarriären under ischemi i bEnd.3-hjärnendotelceller och i ischemiska strokemodeller hos råttor. Fluids and Barriers of the CNS 17:21. PMID: 32169114
8. Yang MZ, Mun CH, Choi YJ, et al. (2007) Agmatin hämmar matrixmetalloproteinas-9 via endotelial kväveoxidsyntas i cerebrala endotelceller. Neurological Research 29:749–754. PMID: 17588309
9. Xie YY, Lu YW, Yu GR (2022) De skyddande effekterna av hyperosid på Ang II-medierad apoptos av bEnd.3-celler och skada på blod-hjärnbarriären i en in vitro-modell. BMC Complementary Medicine and Therapies 22:157. PMID: 35698113
10. Cheng YQ, Wu CR, Du MR, et al. (2022) CircLphn3 skyddar blod-hjärnbarriären vid traumatisk hjärnskada. Neural Regeneration Research 17:812–818. PMID: 34472480
11. Jeong EM, Moon CH, Kim CS, m.fl. (2004) Kadmium stimulerar uttrycket av ICAM-1 via NF-kappaB-aktivering i cerebrovaskulära endotelceller. Biochemical and Biophysical Research Communications 320:887–892. PMID: 15240131
12. Zhang J, Rui YC, Yang PY, m.fl. (2006) C-reaktivt protein inducerade uttryck av adhesionsmolekyler i odlade cerebrala mikrovaskulära endotelceller. Life Sciences 78:2983–2988. PMID: 16412476
13. Jung YS, Kim CS, Park HS, m.fl. (2003) N-nitrosokarbofuran inducerar apoptos i mikrovaskulära endotelceller från mushjärnan (bEnd.3). Journal of Pharmacological Sciences 93:489–495. PMID: 14737022
14. Tsai TY, Leong IL, Cheng KS, m.fl. (2019) Lysofosfatidylkolin-inducerad cytotoxicitet och skydd genom heparin i bEND.3-endotelceller från mushjärnan. Fundamental & Clinical Pharmacology 33:52–62. PMID: 29974515
15. Hu D, Shen Z, Hou X, et al. (2025) ROCK-medierad aktinomformning bidrar till minskad proliferation och migration hos bEnd.3-endotelceller behandlade med florfenikol. Journal of Biochemical and Molecular Toxicology 39:e70453. PMID: 40826991
16. Chan Y, Chen W, Chen Y, et al. (2020) Yi-Zhi-Fang-Dai-formeln utövar en skyddande effekt mot skador på proteiner i tight junction-stödstrukturen in vitro och in vivo genom att mediera autofagi via reglering av RAGE/CaMKKβ/AMPK/mTOR-signalvägen. Biological & Pharmaceutical Bulletin 43:1847–1858. PMID: 33268702
17. Xiong R, Zhou XG, Tang Y, et al. (2021) Polyfenoler från litchifrön skyddar blod-hjärnbarriären genom att hämma Aβ(25-35)-inducerad aktivering av NLRP3-inflammasomet via AMPK/mTOR/ULK1-medierad autofagi i bEnd.3-celler och APP/PS1-möss. Phytotherapy Research 35:954–973. PMID: 32893437
18. Ma C, Ye Y, Shi X, m.fl. (2025) Fotobiomodulering mildrar störningar i blod-hjärnbarriären i en APP/PS1-musmodell av Alzheimers sjukdom genom att aktivera AMPK-signalvägen. Alzheimer’s Research & Therapy 17:141. PMID: 40551167
19. Yue F, Zhang GP, Jin HM (2006) Effekter av basisk fibroblasttillväxtfaktor på uttrycket av angiogena gener och cyklooxygenas-2 i mikrovaskulära endotelceller i hjärnan. Sheng Li Xue Bao 58:124–128. PMID: 16628358
20. Zhu Y, Sun Y, Xie L, m.fl. (2003) Hypoxisk induktion av endoglin via mitogenaktiverade proteinkinaser i mikrovaskulära endotelceller i musens hjärna. Stroke 34:2483–2488. PMID: 12947156
21. Li X, Zhou T, Zhi X, m.fl. (2006) Effekten av hypoxi/reoxygenering på CD73 (ekto-5'-nukleotidas) i endotelcellinjer från musens mikrokärl. Microvascular Research 72:48–53. PMID: 16828810
22. Shi LG, Zhang GP, Jin HM (2006) Hämning av apoptos hos endotelceller i mikrokärl genom angiopoietin-1 och cytokrom C:s inblandning. Chinese Medical Journal 119:725–730. PMID: 16701012
23. Perry BN, Govindarajan B, Bhandarkar SS, m.fl. (2006) Farmakologisk blockering av angiopoietin-2 är effektiv mot modellhemangiom hos möss. The Journal of Investigative Dermatology 126:2316–2322. PMID: 16741507
24. Govers R, Bevers L, de Bree P, m.fl. (2002) Aktiviteten hos endotelial kväveoxidsyntas är kopplad till dess närvaro vid cell-cell-kontakter. The Biochemical Journal 361:193–201. PMID: 11772391
25. Bevers LM, Braam B, Post JA, m.fl. (2006) Tetrahydrobiopterin, men inte L-arginin, minskar avkopplingen av NO-syntas i celler som uttrycker höga nivåer av endotelial NO-syntas. Hypertension 47:87–94. PMID: 16344367
26. Kwak BR, Pepper MS, Gros DB, et al. (2001) Hämning av endotelial sårläkning genom dominant-negativa konnexinhämmare. Molecular Biology of the Cell 12:831–845. PMID: 11294890
27. Wang H, Ward N, Boswell M, et al. (2006) Utsöndring av hjärn-härledd neurotrofisk faktor från mikrovaskulära endotelceller i hjärnan. The European Journal of Neuroscience 23:1665–1670. PMID: 16553631