Inledning

Den NCI-H2122-celler — även känd under synonymerna H2122, H-2122 och NCIH2122 — är en ofta använd cellinje för icke-småcellig lungcancer (NSCLC) hos människa, som härrör från en pleuralvätskeansamling hos en patient med lungadenokarcinom. Den etablerades som en del av National Cancer Institutes systematiska satsning på att utveckla omfattande annoterade humana cancermodeller, har NCI-H2122 en homozygot KRAS G12C-punktmutation, vilket gör den till ett oumbärligt verktyg för att undersöka onkogen RAS-signalering och den nya klassen av KRAS-G12C-selektiva hämmare. [1] Utöver denna drivermutation bär cellinjen på de medförändringar som är mest karakteristiska för aggressivt KRAS-muterat lungadenokarcinom – TP53-mutation, homozygot förlust av CDKN2A/B, inaktivering av STK11/LKB1 samt en KEAP1-mutation — vilket gör den till en kliniskt representativ modell snarare än en modell med en enda drivande faktor. Cellinjen har införlivats i stora pan-cancer-atlaser för genomik och proteomik, däribland Cancer Cell Line Encyclopedia (CCLE) och projektet Cancer Dependency Map, vilket ytterligare befäster dess betydelse inom translationell onkologisk forskning. Dess väldefinierade mutationsprofil, suspensionliknande tillväxtegenskaper och bred omiktäckning gör NCI-H2122 till en hörnstenmodell för läkemedelsutveckling, identifiering av biomarkörer och studier av kombinationsbehandlingar vid lungcancer.

Viktiga slutsatser

• NCI-H2122 (CVCL_1531) är en cellinje från humant lungadenokarcinom som härrör från en metastas i pleurautgjutningen och klassificeras som icke-småcellig lungcancer (NSCLC).
• Cellinjen bär på en homozygot KRAS G12C (p.Gly12Cys)-mutation, vilket gör den till en utmärkt modell för forskning om KRAS-riktad behandling.
• Två heterozygota TP53-mutationer och mikrosatellitstabilitet (MSS) bidrar ytterligare till att beskriva dess genomiska landskap.
• NCI-H2122 uppvisar dessutom en homozygot CDKN2A/B-deletion, inaktivering av STK11/LKB1 och en KEAP1-mutation – det klassiska mönstret av samverkande mutationer vid aggressivt KRAS-drivet lungadenokarcinom.
• Cellinjen ingår i flera betydelsefulla konsortier, däribland CCLE, DepMap, COSMIC, MD Anderson Cell Lines Project samt NCI:s RAS-programs panel av cellinjer med muterat KRAS.
• Omfattande omikdata – som omfattar genomik, transkriptomik, proteomik och läkemedelsscreening – är allmänt tillgängliga för denna stam.
• Cellinjen har använts för att utvärdera kombinationsbehandlingar med KRAS-hämmare, CDK4/6-hämmare, WEE1-hämmare och checkpoint-kinashämmare.

Vad är NCI-H2122?

NCI-H2122 isolerades i januari 1989 från en pleuralvätskemetastas hos en 46-årig kvinnlig patient med en rökhistorik på 30 packår, som hade diagnostiserats med lungadenokarcinom. Cellinjen etablerades av National Cancer Institutes avdelning för medicinsk onkologi vid marinen (Navy Medical Oncology Branch) som en del av ett systematiskt, av institutionens etiska kommitté godkänt projekt som inleddes 1976 för att framställa humana cancercellinjer som biologiska forskningsverktyg. [1] Cellinjen katalogiserades därefter i NCI:s cellinjedatabas, där både donatorpatienternas kliniska historik och omfattande data från in vitro-karaktärisering finns dokumenterade. [2] En autolog B-lymfoblastoidcellinje som härrör från samma donator, NCI-BL2122 (CVCL_2651), finns också tillgänglig och utgör en matchad normal kontroll för genomiska analyser och autentiseringsundersökningar.

Genomiskt sett bär NCI-H2122 på en homozygot KRAS p.Gly12Cys (c.34G>T)-mutation; att denna allel är homozygot fastställdes i de tidiga undersökningarna av ras- och p53-mutationer inom NCI:s NSCLC-panel. [3] Cellinjen bär dessutom på två heterozygota TP53-mutationer, p.Gln16Leu (c.47A>T) och p.Cys176Phe (c.527G>T), vilka har karakteriserats genom direkt sekvensering av ett stort urval av cellinjer från lungadenokarcinom. [4] Cellinjen uppvisar mikrosatellitstabilitet (MSS). Spektralkaryotypning av NCI-H-serien visade att NCI-H2122 utmärks av en nästan diploid karyotyp till vilken strukturellt onormala kromosomer har lagts till, till skillnad från cellinjer vars genom har utvecklats genom storskalig obalanserad translokation. [5] Genom hjälp av arraybaserad jämförande genomhybridisering kunde man därefter ta fram en detaljerad karta över förändringar i kopiantal för NCI-H2122 och andra modeller av icke-småcellig lungcancer (NSCLC). [6] Förutom KRAS och TP53 uppvisar NCI-H2122 en homozygot deletion av CDKN2A/B, [7] inaktivering av STK11/LKB1, [8] och en KEAP1-mutation. [9] Cellinjen har ett uppskattat genetiskt ursprung som huvudsakligen härrör från norra och södra Europa (cirka 66 % respektive 31 % av genomet), vilket har fastställts utifrån genotypningsdata som täcker hela genomet. [10] Den bildar medelstora till stora, livskraftiga, lösa kluster som antingen sitter löst fast vid kolven eller håller sig i suspension, med en rapporterad fördubblingstid på 27–32 timmar.

Information om cellodling

Fördelar med NCI-H2122-celler

En av de viktigaste styrkorna hos NCI-H2122 är dess väldefinierade, homozygota KRAS G12C-mutation. Till skillnad från heterozygota modeller säkerställer den homozygota statusen att i princip all KRAS-signalering drivs av den onkogena allelen, vilket ger ett rent och entydigt system för utvärdering av KRAS-G12C-selektiva hämmare såsom adagrasib och sotorasib. Cellinjen ingår i NCI RAS-programmets panel av muterade KRAS-cellinjer, en noggrant sammanställd uppsättning modeller som skapats för en konsekvent och reproducerbar utvärdering av interventioner i KRAS-signalvägen. De samtidiga förändringarna i TP53, CDKN2A/B, STK11 och KEAP1 återspeglar ytterligare det genomiska landskap med flera träffar som typiskt förekommer vid kliniskt lungadenokarcinom, vilket förstärker den translationella relevansen för den aggressiva subgruppen med sammutationer.

En andra stor fördel är den exceptionellt omfattande mängden offentligt tillgängliga omikdata som finns tillgängliga för denna stam. NCI-H2122 har analyserats i flera omgångar av CCLE-projektet, vilket har resulterat i data om DNA-metylering, hel-exomsekvensering, RNA-sekvensering, mikroarray, proteinarray med omvänd fas, fosfoproteomik samt läkemedelsscreening. [11] [12] [13] [14] Denna multi-omik-plattform gör det möjligt för forskare att sätta in experimentella resultat i ett omfattande jämförande sammanhang som omfattar hundratals cancercellinjer. Tillgången till data om funktionsförlust hos shRNA på genomnivå från Project Achilles, [15] tillsammans med de CRISPR-knockout-screeningar som därefter lagts till i portalen ”Cancer Dependency Map”, möjliggör detta ytterligare identifiering av syntetiskt letala interaktioner i sammanhanget med KRAS-mutationer.

NCI-H2122 har dessutom dragit nytta av årtionden av samlad experimentell validering inom olika forskningsområden. Dess känslighet för adagrasib i prekliniska studier – till skillnad från adagrasibresistenta cellinjer såsom SW-1573-celler — vilket gör det användbart för att jämföra känsliga respektive resistenta KRAS-G12C-fenotyper inom samma försöksupplägg. [7] Den verifierade profilen för korta tandemupprepningar, som är katalogiserad i resurser såsom det ramverk för annotering av cellinjer som beskrivs av Yu m.fl., [16] samt integrering i TCLP-kunskapsbasen med HLA-typ och förutsagda neoepitoper, [17] bidrar dessutom till reproducerbart experimentellt arbete av hög kvalitet.

Begränsningar hos NCI-H2122-celler

Liksom alla etablerade cancercellinjer har NCI-H2122 genomgått en omfattande in vitro-anpassning sedan den härleddes. Långvarig odling kan leda till ytterligare genomiska förändringar utöver de som fanns i den ursprungliga tumören, vilket potentiellt kan avvika från den primära tumörbiologin som den var avsedd att modellera. Forskare bör noggrant övervaka antalet passager och regelbundet verifiera viktiga mutationer, särskilt KRAS G12C-statusen, för att säkerställa experimentell konsistens. Den homozygota KRAS-mutationen, även om den är fördelaktig för mekanistisk tydlighet, återspeglar kanske inte fullt ut de heterozygota mönstren som återfinns i en betydande andel av kliniska KRAS-muterade icke-småcellig lungcancertumörer.

Tillväxtmönstret hos NCI-H2122, som är en halv-suspension – där cellerna bildar lösa, druvliknande kluster som kan fästa svagt eller förbli i suspension – kan medföra praktiska utmaningar. Standardanalyser för adherenta celler, såsom kolonibildning eller vissa migrationsplattformar, kan kräva anpassning av protokollen. För att uppnå en jämn cellfördelning i analysbrunnarna krävs noggrann optimering av utsädes- och omrörningsförhållandena. Forskare som övergår från klassiska adherenta NSCLC-cellinjer såsom A549-celler bör räkna med dessa skillnader i hanteringen.

Det är viktigt att notera att NCI-H2122 inte är en modell med en enda drivande faktor. Förutom KRAS G12C uppvisar den en homozygot CDKN2A/B-deletion, [7] inaktivering av tumörsuppressorn STK11/LKB1, [8] och en KEAP1-mutation som medför en konstant aktivitet i NRF2-signalvägen. [9] Detta är en styrka när forskningsfrågan gäller den aggressiva, immunoterapiresistenta undergruppen med KRAS/STK11/KEAP1-komutationer, men utgör en verklig begränsning i övriga sammanhang: resultat som tillskrivs enbart KRAS G12C-blockad kan påverkas av LKB1-beroende metaboliska omställningar eller NRF2-medierad redoxbuffring, och cellinjen kan inte fungera som en jämförelsegrupp med STK11- eller KEAP1-vildtyp. Studier som kräver en sådan jämförelselinje parar vanligtvis NCI-H2122 med en KEAP1-vildtyp-linje med KRAS-G12C, såsom NCI-H358. Forskare som studerar interaktioner i tumörens mikromiljö bör också beakta att monokultursystem in vitro i sig saknar de stromala, immunologiska och vaskulära komponenterna som finns in vivo, vilket kräver kompletterande djur- eller organoidmodeller för en omfattande preklinisk utvärdering.

Se fullständiga specifikationer och beställ

Användningsområden

KRAS-G12C-riktad terapi och kombinationsstrategier

NCI-H2122 har blivit en central modell för utvärdering av den terapeutiska potentialen hos KRAS-G12C-selektiva hämmare och deras rationella kombinationer. I en studie från 2025 av Migliarese et al. användes NCI-H2122 som en adagrasib-responsiv modell för hjärnmetastaser vid icke-småcellig lungcancer (NSCLC), i kombination med adagrasib-resistenta SW-1573-celler för att undersöka hur homozygot CDKN2A-förlust påverkar det terapeutiska svaret. [7] Kombinationen av adagrasib och den hjärnpenetrerande CDK4/6-hämmaren abemaciclib visade sig ha en svag synergistisk effekt i NCI-H2122-celler; i den ortotopiska H2122-modellen för hjärnmetastaser förlängde både adagrasib som monoterapi och kombinationen överlevnaden i jämförbar utsträckning, medan endast kombinationen förlängde överlevnaden i den resistenta SW1573-modellen. [7]

Forskningen kring WEE1-hämning som kombinationspartner för KRAS-G12C-blockad har också i hög grad fokuserat på NCI-H2122. Den selektiva WEE1-hämmaren azenosertib uppvisade synergistisk antitumöraktivitet tillsammans med KRAS-G12C-hämmare i en panel av NSCLC-cellinjer, däribland NCI-H2122, där NCI-H2122 fungerade som huvudmodell för den farmakodynamiska biomarköranalysen av replikationsstress, DNA-skada och apoptos. [18] Dessa fynd stödde tanken att replikationsstress inducerad av WEE1-hämning kan göra KRAS-G12C-muterade tumörer mer känsliga för målinriktad KRAS-blockad, vilket gör denna kombination till en lovande klinisk strategi. En separat studie som undersökte MYBL2-RRM2-axeln identifierade en synergi mellan WEE1-hämmaren adavosertib och KRAS-G12C-hämmaren sotorasib, där NCI-H2122 användes som ett centralt testsystem in vitro och i xenotransplantat. [19]

Statusen för epitel-mesenkymövergången (EMT) hos KRAS-muterade NSCLC-celler har visat sig vara en avgörande faktor för responsen på kombinationsbehandling. En studie av Yoshimura et al., som undersökte kombinationen av avutometinib (en RAF/MEK-hämmare) och defactinib (en FAK-hämmare) i nio KRAS-muterade NSCLC-cellinjer, fann att NCI-H2122, NCI-H358 och NCI-H441 var de tre cellinjerna med tydlig synergi (kombinationsindex < 0,7), och visade att den kombinerade effekten följde en epitelial snarare än en mesenkymalt fenotyp – oberoende av nivåerna av fosforylerat FAK eller om KRAS-mutationen var G12C. [20] Dessa resultat lyfter fram NCI-H2122 som en värdefull modell för att analysera kontextberoende kombinationseffekter. I en ytterligare studie modellerades återfall vid behandling med adagrasib i NCI-H2122-xenotransplantat in vivo, där man efter 14 dagar bytte till pan-RAS(ON)-hämmaren RMC-6236 med eller utan farnesyltransferashämmaren darlifarnib (KO-2806); Enbart bytet av hämmarklass ledde endast till tumörstasis, medan tillägget av KO-2806 framkallade signifikanta regressioner. [21]

Hämning av checkpoint-kinas och DNA-skadereaktion

NCI-H2122 spelade en avgörande roll för att fastställa den prekliniska grunden för att kombinera hämning av checkpoint-kinas 1 (CHK1) med standardbehandling med kemoterapi vid icke-småcellig lungcancer (NSCLC). Calvo et al. använde NCI-H2122- och NCI-H441-cellinjer för icke-småcellig lungcancer (NSCLC) i in vitro- och in vivo-modeller för att utvärdera LY2603618, en selektiv CHK1-hämmare, i kombination med pemetrexed. [22] Den kombinerade behandlingen stoppade DNA-syntesen efter inledningen av S-fasen, och möss med xenotransplantat av NCI-H2122 eller NCI-H441 uppvisade en signifikant ökad hämning av tumörtillväxten med kombinationen. Dessa prekliniska data låg till grund för en sammanhängande klinisk fas I/II-studie där dosen av LY2603618 stegvis ökades på en bas av pemetrexed och cisplatin hos patienter med avancerad cancer. [22]

Detta arbete illustrerade det translationella värdet av NCI-H2122 som en modell som överbryggar laboratoriefynd och klinisk forskning i tidiga faser. Förmågan hos CHK1-hämning att störa S-fasens progression och göra NSCLC-celler känsligare för nukleosidantimetaboliter demonstrerades med hjälp av denna cellinje, vilket bidrog till en bredare förståelse av DNA-skadereaktionsvägar som terapeutiska mål vid KRAS-muterat lungadenokarcinom.

Onkogena signalvägar vid icke-småcellig lungcancer

NCI-H2122 har i hög grad bidragit till förståelsen av hur onkogent KRAS driver nedströms signalnätverk. En banbrytande studie av Heasley et al. visade att NSCLC-cellinjer med onkogena Ki-Ras-mutationer — H460, A549 och H2122 — syntetiserade höga nivåer av prostaglandin E2 (PGE2) jämfört med NSCLC-cellinjer utan Ras-mutationer, vilket förmedlades genom ett konstant högt uttryck av 85 kDa cytosoliskt fosfolipas A2 (cPLA2) och cyklooxygenas 2 (COX-2). [23] Denna induktion förmedlades genom förhöjda nivåer av cPLA2-mRNA och promotoraktivering, blockerades av dominant-negativa Ras-konstruktioner och minskades i H2122-celler av farnesyltransferas-hämmaren BZA-5B, vilket fastställde ett direkt mekanistiskt samband mellan onkogen RAS-signalering och eikosanoidbiosyntes vid NSCLC.

En multi-omikstudie av Balbin et al. kartlade transkriptomet, proteomet och fosfoproteomet hos en panel av NSCLC-cellinjer för att rekonstruera signalnätverk som kan bli mål för behandling och som är associerade med KRAS-beroende, vilket identifierade moduler centrerade kring KRAS/MET, LCK/PAK1 och β-katenin. [24] NCI-H2122 ingick i denna analys och bidrog till nätverksmodellen som pekade ut nya kombinationsmål vid KRAS-driven icke-småcellig lungcancer. I en separat global fosfoproteomisk undersökning av Rikova et al. tyrosinkinasaktiviteten hos 41 NSCLC-cellinjer och mer än 150 NSCLC-tumörer, vilket ledde till identifiering av aktiverade kinaser, däribland EGFR och c-Met samt nya ALK- och ROS-fusionsproteiner, där NCI-H2122 ingick bland de profilerade cellinjerna. [25]

I studier av GSTO1 (glutation-S-transferas omega 1) användes NCI-H2122 för att modellera GSTO1-överexpression via cDNA-konstruktioner, vilket visade att förhöjda nivåer av GSTO1 främjade proliferation, migration och invasion samtidigt som det hämmade apoptosen i NSCLC-celler via JAK/STAT3-signalvägen. [26] Kompletterande studier av signalvägen för basisk fibroblasttillväxtfaktor (bFGF) utnyttjade det naturligt låga bFGF-uttrycket i NCI-H2122 — jämfört med cellinjen A549 som har hög bFGF-nivå — för att göra en kontrollerad jämförelse som visade att bFGF-blockering hämmade tillväxten hos A549 men inte hos NCI-H2122, samtidigt som den paradoxalt nog förstärkte invasionen hos A549 via AKT/MMP-2/VEGF-axeln. [27]

Genomisk och proteomisk profilering av olika cancerformer

NCI-H2122 har varit en konsekvent bidragsgivare till storskaliga initiativ inom cancergenomik. Genomomfattande allelotypningsstudier identifierade viktiga tumörsuppressorloci vid lungcancer, där NCI-H2122 ingick som en del av NSCLC-panelen och avslöjade återkommande regioner med förlust av heterozygositet. [28] Blanco et al. sammanställde en omfattande profil över genförändringar för 88 lungcancercellinjer, vilket bekräftade att nästan alla linjer – inklusive NCI-H2122 – uppvisar inaktivering av TP53 och CDKN2A eller RB1, samt dokumenterade att KRAS- och EGFR-mutationer förekommer ömsesidigt uteslutande. [29] En studie i Nature av Bignell et al. katalogiserade 2 428 somatiska homozygota deletioner i 746 cancercellinjer, där NCI-H2122 bidrog till analyser som identifierade strukturella deletionssignaturer över recessiva cancergener och fragila områden. [30]

Storskalig proteomisk profilering har ytterligare förbättrat karakteriseringen av NCI-H2122. Data från proteinarrayer med omvänd fas av Li et al. mätte expressionsnivåer för cirka 230 cancerrelaterade proteiner i mer än 650 cellinjer, vilket visade att data om proteiner och fosfoproteiner ger förutsägelser om läkemedelskänslighet som inte kan erhållas enbart från mRNA. [31] Den kvantitativa masspektrometriska profileringen av CCLE utförd av Nusinow et al. utvidgade detta ytterligare genom att kvantifiera tusentals proteiner och avslöja korrelationer mellan signalvägar som saknades i RNA-data. [13] Den pan-cancerproteomiska kartan av Gonçalves et al., som omfattade 949 cellinjer, integrerade multi-omik med läkemedelsrespons- och CRISPR-essensialitetsscreeningar för att identifiera proteinbiomarkörer för cancersårbarheter, där NCI-H2122 bidrog till delmängden för lungadenokarcinom. [14]

Transkriptomiska analyser har varit lika omfattande. Klijn m.fl. utförde RNA-sekvensering och SNP-array-analys av 675 cancercellinjer, katalogiserade genfusioner och möjliggjorde signalvägsbaserade förutsägelser av läkemedelsrespons. [32] TCLP-kunskapsbasen integrerade HLA-typ, förutsagda neoepitoper, uttryckta virus och genuttryck för över 1 000 cellinjer, inklusive NCI-H2122. [17] En farmakogenomisk översiktsstudie av Iorio et al. kartlade cancerdrivna förändringar från 11 289 tumörer på 1 001 annoterade cellinjer och korrelerade dem med känsligheten för 265 läkemedel, vilket direkt gav underlag för terapeutiska hypoteser för KRAS-muterad icke-småcellig lungcancer (NSCLC). [33] En läkemedelsutvecklingsstudie med kemisk inriktning av McMillan et al. profilerade ett bibliotek med 200 000 föreningar i över 100 lungcancermodeller för att identifiera kemisk-genetiska samband, däribland en GLUT8-beroende sårbarhet i serinbiosyntesen som är specifik för KRAS/KEAP1-dubbelmutanter – den onkogenotyp som representeras av NCI-H2122. [34]

Studier av nya läkemedelstillförselmetoder och terapeutiska antikroppar

NCI-H2122 har använts i studier som utvärderar nya behandlingsmetoder utöver små molekyler. Yada et al. undersökte CS-1008, en humaniserad agonistisk antikropp mot dödsreceptor 5 (DR5), och visade att NCI-H2122 uttrycker DR5 och att dess tillväxt hämmas av CS-1008 in vitro under förhållanden med antikroppskorslänkning. [35] In vivo användes athymiska nakenmöss som inokulerats med NCI-H2122 för att utvärdera antitumöreffekten, och CS-1008 i kombination med docetaxel gav förstärkt antitumöraktivitet i denna modell. Det är värt att notera att CS-1008, till skillnad från TRAIL, inte inducerade celldöd i humana primära hepatocyter – ett avgörande säkerhetsresultat från dessa studier.

Inom det framväxande området för målinriktad nanopartikeltransport använde Engelhard et al. NCI-H2122 tillsammans med medulloblastom- och glioblastomcellinjer för att testa etoposidbundna magnetiska nanopartiklar (Etop-MNPs) utformade för fjärrmålstyrning av cancerceller som spridit sig i cerebrospinalvätskans banor. [36] Dessa magnetiska nanopartiklar i två delar, bestående av en guld-järnlegering och belagda med biotinylerat etoposid, förflyttades på avstånd genom att ”gå” på ytan som svar på en roterande permanentmagnet, och NCI-H2122 visade sig vara ännu mer mottaglig för deras dödande effekt än medulloblastomcellinjen D283. NCI-H2122 fungerade som representant för icke-småcellig lungcancer (NSCLC) i denna in vitro-studie för att bevisa konceptet.

I forskningen om siRNA-leverans medierad av bakteriella extracellulära vesiklar användes NCI-H2122 för att utvärdera konstruerade vesiklar riktade mot SLC7A11, en cystintransportör associerad med resistens mot ferroptos. Knockdown av SLC7A11 i NCI-H2122- och NCI-H647-celler hämmade proliferation, migration och invasion, och bakteriella extracellulära vesiklar riktade mot lungceller som bar SLC7A11-siRNA hämmade tumörbildning samtidigt som de aktiverade ferroptosvägar in vivo. [37] Dessa studier visar på mångsidigheten hos NCI-H2122 som testplattform för innovativa tekniker för leverans av nukleinsyror. Dessutom visade en undersökning av mikrosatellitställen i kodande regioner vid lung-, bröst-, äggstocks- och kolorektalcancer att inga sådana mutationer förekom i lungcancerpanelen som inkluderade NCI-H2122, [38] och studier av proteinexpressionen hos RB-familjen påvisade fullängds-RB, RBL1/p107 och RBL2/p130 i panelen för icke-SCLC, vilket tyder på att RB/p16-signalvägen i NCI-H2122 störs genom förlust av CDKN2A snarare än genom mutation av RB i sig. [39]

Slutsats

NCI-H2122 är en av de mest ingående karakteriserade och mest använda NSCLC-cellinjerna inom cancerforskningen. Dess homozygota KRAS G12C-mutation, sammansatta TP53-förändringar, samförändringar av CDKN2A/B, STK11 och KEAP1 samt dess mikrosatellitstabilitet och integrering i globala genomiska, proteomiska och farmakologiska atlaser gör den till en exceptionell modell för att studera onkogen RAS-signalering, kombinationer av målinriktad terapi, DNA-skadereaktion och nya läkemedelstillförselmetoder. Från grundläggande studier om cPLA2-induktion genom onkogen RAS [23] till de senaste undersökningarna av kombinationer av KRAS-G12C-hämmare för hjärnmetastaser [7] har NCI-H2122 konsekvent möjliggjort banbrytande translationella upptäckter. Oavsett om din forskning fokuserar på KRAS-riktade terapier, kombinerade onkologiska strategier, upptäckt av biomarkörer för olika cancerformer eller innovativa tillförselplattformar, erbjuder NCI-H2122 den validerade och välannoterade grund som dina studier kräver. Besök cytion.com för att köpa NCI-H2122-celler eller för att få information om specifikationer, tillgänglighet och skräddarsydd support för ditt forskningsprogram.

Viktiga publikationer

1. Phelps RM, Johnson BE, Ihde DC (1996) NCI-Navy Medical Oncology Branch cellinjedatabas. Journal of cellular biochemistry. Supplement. PMID: 8806092
2. Mulshine JL, Ujhazy P, Antman M (2020) Från kliniska prover till prekliniska modeller av mänsklig cancer – en resa med NCI:s cellinjedatabas – 25 år senare. Journal of cellular biochemistry. PMID: 31803961
3. Mitsudomi T, Steinberg SM, Nau MM (1992) p53-genmutationer i cellinjer för icke-småcellig lungcancer och deras korrelation med förekomsten av ras-mutationer och kliniska egenskaper. Oncogene. PMID: 1311061
4. Iwakawa R, Kohno T, Enari M, Kiyono T, Yokota J (2010) Förekomst av humant papillomvirus 16/18/33-infektion och p53-mutation vid lungadenokarcinom. Cancer science. PMID: 20557307
5. Grigorova M, Lyman RC, Caldas C (2005) Kromosomavvikelser i 10 lungcancercellinjer ur NCI-H-serien analyserade med spektral karyotypning. Cancer genetics and cytogenetics. PMID: 16157194
6. Garnis C, Lockwood WW, Vucic E (2006) Högupplöst analys av cellinjer för icke-småcellig lungcancer med hjälp av CGH med helgenom-tiling-path-array. International Journal of Cancer. PMID: 16187286
7. Migliarese C, Sadeh Y, Torrini C (2025) Kombinationsbehandling med adagrasib och abemaciclib i modeller av hjärnmetastaser vid icke-småcellig lungcancer, genomiskt karakteriserade av KRAS-G12C och homozygot förlust av CDKN2A. Acta neuropathologica communications. PMID: 40317086
8. Liu Y, Marks K, Cowley GS (2013) Metaboliska och funktionella genomstudier identifierar deoxitymidylatkinas som ett mål vid LKB1-muterad lungcancer. *Cancer Discovery*. PMID: 23715154
9. Weiss-Sadan T, Ge M, Hayashi M (2023) NRF2-aktivering inducerar NADH-reducerande stress, vilket skapar en metabolisk sårbarhet vid lungcancer. Cell metabolism. PMID: 36841242
10. Dutil J, Chen Z, Monteiro AN (2019) En interaktiv resurs för att undersöka genetisk mångfald och uppskattat ursprung i cancercellinjer. Cancer Research. PMID: 30894373
11. Barretina J, Caponigro G, Stransky N (2012) Cancer Cell Line Encyclopedia möjliggör prediktiv modellering av känslighet för läkemedel mot cancer. Nature. PMID: 22460905
12. Ghandi M, Huang FW, Jané-Valbuena J (2019) Nästa generations karakterisering av Cancer Cell Line Encyclopedia. Nature. PMID: 31068700
13. Nusinow DP, Szpyt J, Ghandi M (2020) Kvantitativ proteomik av Cancer Cell Line Encyclopedia. Cell. PMID: 31978347
14. Gonçalves E, Poulos RC, Cai Z (2022) Proteomisk karta över 949 humana cellinjer för alla cancerformer. Cancer Cell. PMID: 35839778
15. Cowley GS, Weir BA, Vazquez F (2014) Parallella genomomfattande screeningar av funktionsförlust i 216 cancercellinjer för identifiering av kontextspecifika genetiska beroenden. Scientific Data. PMID: 25984343
16. Yu M, Selvaraj SK, Liang-Chu MM (2015) En resurs för autentisering, annotering och kvalitetskontroll av cellinjer. Nature. PMID: 25877200
17. Scholtalbers J, Boegel S, Bukur T (2015) TCLP: en onlinekatalog över cancercellinjer som integrerar HLA-typ, förutsagda neoepitoper, virus och genuttryck. Genome medicine. PMID: 26589293
18. Jameson NM, Kim D, Lee C (2025) Den selektiva WEE1-hämmaren azenosertib uppvisar synergistisk antitumöraktivitet tillsammans med KRAS-G12C-hämmare i prekliniska modeller. Cancer research communications. PMID: 39807828
19. Zhou C, Liu Y, Liu H (2025) WEE1-hämmaren utövar en synergistisk effekt med KRAS G12C-hämmaren via MYBL2-RRM2-axeln vid KRAS-mutant lungcancer. Cell death & disease. PMID: 40885709
20. Yoshimura A, Horinaka M, Yaoi T (2024) Statusen för epitelial-mesenkymalt övergång är en betydande biomarkör för kombinationsbehandlingen med avutometinib och defactinib vid KRAS-muterad icke-småcellig lungcancer. British Journal of Cancer. PMID: 38822146
21. Patel HV, Smith AE, Chan S (2026) Farnesyltransferasinhibitorn darlifarnib (KO-2806) återställer känsligheten hos återfallande tumörer för RAS-hämning. Cancer Research. PMID: 41661652
22. Calvo E, Chen VJ, Marshall M (2014) Prekliniska analyser och fas I-utvärdering av LY2603618 administrerat i kombination med pemetrexed och cisplatin hos patienter med avancerad cancer. Investigational New Drugs. PMID: 24942404
23. Heasley LE, Thaler S, Nicks M (1997) Induktion av cytosoliskt fosfolipas A2 genom onkogent Ras vid icke-småcellig lungcancer hos människa. The Journal of biological chemistry. PMID: 9169405
24. Balbin OA, Prensner JR, Sahu A (2013) Rekonstruktion av målbara signalvägar vid lungcancer genom integrering av olika omikdata. *Nature Communications*. PMID: 24135919
25. Rikova K, Guo A, Zeng Q (2007) En global undersökning av fosfotyrosinsignalering identifierar onkogena kinaser vid lungcancer. Cell. PMID: 18083107
26. Wang K, Zhang FL, Jia W (2021) Glutation-S-transferas ω1 främjar proliferation, migration och invasion samt hämmar apoptosen hos icke-småcelliga lungcancerceller via JAK/STAT3-signalvägen. Molecular Medicine Reports. PMID: 33236161
27. Wang Z, Xu H, Zhang J (2020) Blockering av basisk fibroblasttillväxtfaktor förstärker lungcancercellernas invasion genom att aktivera AKT/MMP-2/VEGF-signalvägen. Basic & clinical pharmacology & toxicology. PMID: 31314153
28. Girard L, Zöchbauer-Müller S, Virmani AK (2000) Genomomfattande allelotypning av lungcancer identifierar nya regioner med allelisk förlust, skillnader mellan småcellig lungcancer och icke-småcellig lungcancer samt klusterbildning av loci. Cancer Research. PMID: 10987304
29. Blanco R, Iwakawa R, Tang M (2009) En profil över genförändringar i humana lungcancercellinjer. Human mutation. PMID: 19472407
30. Bignell GR, Greenman CD, Davies H (2010) Tecken på mutation och selektion i cancergenomet. Nature. PMID: 20164919
31. Li J, Zhao W, Akbani R (2017) Karakterisering av humana cancercellinjer med hjälp av proteinarrayer i omvänd fas. Cancer Cell. PMID: 28196595
32. Klijn C, Durinck S, Stawiski EW (2015) En omfattande transkriptionell kartläggning av humana cancercellinjer. Nature Biotechnology. PMID: 25485619
33. Iorio F, Knijnenburg TA, Vis DJ (2016) En översikt över farmakogenomiska interaktioner vid cancer. Cell. PMID: 27397505
34. McMillan EA, Ryu MJ, Diep CH (2018) En kemibaserad strategi för val av individualiserad behandling vid lungcancer. Cell. PMID: 29681454
35. Yada A, Yazawa M, Ishida S (2008) En ny humaniserad antikropp mot human dödsreceptor 5, CS-1008, inducerar apoptos i tumörceller utan toxicitet i hepatocyter. Annals of Oncology. PMID: 18304965
36. Engelhard HH, Willis AJ, Hussain SI (2020) Etoposidbundna magnetiska nanopartiklar utformade för fjärrstyrd inriktning mot cancerceller som spridit sig i cerebrospinalvätskans banor. Frontiers in neurology. PMID: 33329349
37. Wan XD, Zhou XL, Liu JL, Xu H (2025) Genmanipulerade lungceller och bakteriella extracellulära vesiklar som uttrycker SLC7A11-siRNA hämmar utvecklingen av icke-småcellig lungcancer. Bioengineering & translational medicine. PMID: 41030277
38. Forgacs E, Wren JD, Kamibayashi C (2001) Sökning efter mikrosatellitmutationer i kodande regioner vid lung-, bröst-, äggstocks- och kolorektalcancer. Oncogene. PMID: 11314036
39. Modi S, Kubo A, Oie H (2000) Proteinexpression av den RB-relaterade genfamiljen och SV40-stort T-antigen vid mesoteliom och lungcancer. Oncogene. PMID: 11030152